ett litet (stort) JB-fan har flyttat in i mig

Halå!

Det var en tid sedan igen. Här har tiden gått igen, lite deppigt och dåligt humör har det varit. Men även mycket trevligt och lyckligt!
Och så.. har jag blivit ett fänn av.. wait for it.. JUSTIN BIEBER! Yes I said it! Såg hans film Never say never för någon dag sedan. Och jag må säga, han är nog inte en dum pojk han. Otrolig ståry han har, och hur han lyckats! Oh yes, det har han verkligen!
Sitter (och dansar) och lyssnar på hans musik, skit bra röst han har. Japp, men nog med det! JB forevahhh

Sen till andra grejer. Imorgon bär det av mot Italien och Europeiska mästarskapen. Jag tävlar ju då inte i år, fastän jag borde göra det. Och detta är något som verkligen inverkat hårt på mig. Usch så jag deppar mig själv, då jag tänker på hur nere jag varit nu under den senaste månaden. Inte 24/7-deppig, men nästan alltid på träningarna och då jag kommer därifrån.
Jag har lärt mig mycket om mig själv och situationen. En sak som är klar, jag kommer ALDRIG mer sitta på sidan, jag tänker vara på dendär tävlingsmattan och göra det jag gör bäst! Jag är gjord för att tävla, slita röven av mig och för att kämpa med mitt lag! Och fan heller att jag kommer missa det en ända gång till!!!!
(Orsaken till att jag inte tävlar är då alltså inte att jag är skit, utan för att jag bröt mitt finger i riktigt fel tid..)

Nu bjuder jag på bilder från den gångna tiden då jag inte varit närvarande här på bloggen.

 ser farlig ut, grr

 ser inte så farlig ut.. sötis

det var white party, därför denna fabulösa outfit

from point a to point b, c, d and e

Hej!

Igår var det de nyblivna studenternas dag! På schemat stog det 5 stycken stundenter som skulle gratuleras. Trevligt att få hälsa på hos alla, men kilometer mängden.. not so nice. Tur så hade vi så roligt så distanserna inte kändes så långa!
Jag och min kompis avslutade dagen med en sväng till baren, blev ca 3 timmar dansande (NAJJJJJS, har inte varit ute på en tid.). Jaa utan alkohol alltså, om jag inte redan sagt det så är jag någotslag av nykterist, kan smaka men dricker mig aldrig full. Kanske därför mina kompisar vågar låta mig vakta deras drinkar, och så brukar jag oftast vara den som kör. Men inte klagar jag!

Här är gårdagens outfit plus lite fejs-bilder (oh the quality of these photos <3..)

 Var först något skeptisk över kjolen jag köpt en dag tidigare, 

men gud den var najs! Satt shitbra och snygg är den ju!

Urgulligt :)

NU GODNATTENS! 

from the moment we start, we come straight from the heart

Att först inte alls ha en chans, till att ha en minimal chans till att igen inte ha och igen ha en liten chans. Japp, det låter helt enkelt och bra. not. Jaa detta handlar då alltså om mitt tävlande.. Då jag bröt fingret den 16.4 tänkte jag att "jaa men jag fick ju bara ca 6 veckor träningsledigt, sen EFTER det går det ju bra". Jaa så efter 4 veckor kom gipsborttagning och det såg inte så ljust ut.. Efter det tappade jag hoppet totalt och min motivation sjönk till minus sidan. Japp, nu har jag igen börjat pröva lite och ersatt andra som varit borta från träningarna, och gud det känns bra att göra igen! Men att veta att det inte räcker till gör mig väldigt ledsen.
Frågan gäller: Ska man ändå försöka? Ska jag kämpa på, fastän det kanske inte är till någon nytta?
MM! Svara på den ni!
Jag kan låta lite egoistisk och som om jag överdrev, men detta har varit en del av min vardag i typ 7 år, så jag vet inte om något bättre än att stå på den cheer mattan, göra det jag kan och sedan tävla om medaljerna.

I dessa förundrande tider bjuder jag på en ren (och lite bitter) Miranda:

XOXO (hehe)